första dagen tillbaka på jobbet och första patienten visade sig ha livshotande tarmperforation och bums upp på operationsbordet. det var en väckarklocka back to reality om något.
i den slow life "moden" som jag efter min ledighet guppade i, kändes sös alldeles för jäktigt och stressigt.
nu blir min utmaning att hålla kvar ena foten på bryggen då den andra åker iväg med båten. hur det ska gå vet jag ännu ej.
promenaden hem från jobbet var iallafall underbart avslappnande. det var en sån där blygt solig och sömnig söndag eftermiddag där kyrktornen i stockholm sträckte på sig av välbehag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar