Kaffekopp och lakrits i handen. Igår var jag på mitt livs första vernissage. Felix Gonzales Torres med konceptionell konst. Ännu en gång konstaterar jag att jag inget vet om konst. Men jag inser också nu att det kan ge nåt, såsom kunskap och oväntade emotioner. Det hjälper också hjärnan att koppla bort för en stund och jag uppskattade verkligen hela stöket igår. Men jag kommer aldrig att bli en vernissagetante. Jag vill ha konsten i vardagen, i naturen, i förhållanden mellan människor. Inte bara på den vita väggen.
Jag ser små myrfotspår. Vill gärna förenkla nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar