sjukhuset börjar kännas som ett hem, då man spenderar 11 timmar av sina 14 vakna där. Jag märker att tyskarna och schweizerostarna är ganska strålande på anatomi. Har många gånger förbannat min lathet under 2ans höst då vi hade anatomi. Det var väl just före min stubin tog slut och jag åkte till Brasilien för ett år. Kunde väl helt enkelt inte bry mig mindre då. Nu har jag ändå en bra chans att repetera och som bonus lära mig den på tyska..
Imorgon är det onsdag och på kvällen har jag min efterlängtade dans. Sedan räknar jag de återstående dagarna på mina två nagelbitna händer. Vet inte vad allt detta har gett mig. Det känns synd att lämna de personer som man just börjar lära känna här, det känns också skönt att lämna ett ganska beroende uppehälle bakom sig. Beroende är nånting jag inte klarar av. Det bryter ner min självkänsla.
Min allra största lycka denna vecka var Eggies glädjebud om passage till kOnstfacket. Är varm och sprallig över det. Grattis än en gång!
Nu försök till nedvarvning, imorgon är en ny dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar