hur mycket kan man ändras som person? min syster bekräftar att jag inte är samma mi som jag var då vi var barn. Borde man bli rädd? dra öronen till sig? om man tappat bort sitt barnjag, är man då på fel spår?
förr i tiden var jag inte den som tog hand om andra/sjuka människor (jag vet, det låter brutalt), jag var inte den som var matt och orkeslös då jag kom hem, och jag var inte den som tackade nej till att åka och pomppa på stefans pomppimatta..
eller är det nyttigt att förändra bilden av sig själv, för självkänslan och för att inte stagnera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar