Så var det sommarens första dag. Det känns konstigt att vara tillbaka. Lite som om man varit i en tidsögla, där tiden utomlands var längre än den varit här hemma. Lade märke till: Bussarna försenade, inga utmärkningar på bibliotekshyllorna, inga cykelvägar, folk som gick härs och tvärs över gatorna och mot röda lyktor och en väldigt arg man på tåget. Jag var även på Tjärholmen med min pyttelilla syster, och som vanligt var det ord och inga visor. Hon verkar ibland vara den enda personen som ger mig vad jag tål, och som får mig att fundera på vad jag egentligen håller på med.
Det uppskattar jag.
Nu njuter jag trots allt av kvalitetstiden med mig själv och min familj, okomplicerat framåt och mera spontanitet är mina nära och kära för tillfället.
Sakta börjar min utvilade hjärna äntligen tillåta mig att tänka på framtiden efter skolan. Nu vill jag börja söka min egen väg i "karriären". Jag tror att stholm blir ett bra avstamp och att jag där kan hitta möjligheter som får mig att bli ivrig igen. Den som söker han finner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar