1400m ü.M

Jag har hikat både på fredan och idag. Min kropp är ventilerad, relaxerad, förstärkt. Det är så tyst och tomt då man går i bergen. Uppe är det bara de små krokusarna som stukit upp näsan. Det känns mäktigt, man får en sån wow, jag är nästan gudomlig-känsla. Men samtidigt tvärtom, man är utlämnad till ödet, och det är okej. Äh, mycket prat, men jag vill gå många gånger ännu under de 6 veckorna jag är här.
Det sägs även att topturer minskar på depressioner. Jag tror på det.
Ska nu kolla på Ingmar Bergmans film, det sjunde inseglet (1957). Undrar vad som annat hände det året..

bergsgeten