två nötnätter innan jullovet

när jag steg upp för att dricka kaffe innan mitt nattpass började märkte jag att det låg en stor morot på min soffa.

nåmenNU ska jag baka saffransmuffins. dessa som suthie imponerade på vici med. har köpt en hel tub (500g!) mandelmassa. halva satsen ska doneras till akutavdelningens sjuksköterskor och kolleger, halva satsen ska förtäras morgon middag kväll.

om ni tycker att jag är "huslig" då jag bakar kan jag berätta att inte ett jävla julpynt satt foten i lägenheten, kylskåpet är fullt av öppnade burkar med olika såser och röror, samt låda med gårdagens thai. calle blir hemma ikväll då jag ska till kollega Miriam och dricka vin som blev över från hennes 30-årsfest förra helgen.

en liten droppe

idag ska det lördagsstrosas på stan. kanske shoppas längdskidor i skidbytarboden. södermalm-here I come!
c hade deadline igår och har ungefär 3 nätter att ta igen. får se om han alls vaknar idag..
jag sitter vid bordet, äter frukost och löser spionkorsord.

vi har nu den kallaste vintern på 150 år. förra sommaren slogs värmerekordet. det känns som om nåt verkligen är på gång. vädret blir allt extremt. vissa vill förklara det med "La nina". La Niña är El Niños motsats. Fenomenet efterföljer vanligtvis El Niño och är en förstärkning av vädrets normalförhållanden. andra ser den kalla vintern som om klimatuppvärmningen bara är bluff, då blir jag arg. jag tycker det är skrämmande att vädret redan nu är så påtagligt förändrat.
nu slutar jag ta den där plastpåsen från butiken, kosten får gå än mer mot det vegetariska. ska be min landlord överväga miljövänligt elavtal.
it's not much, men det skadar iallafall inte.

vem hänger med?

äntligen veckoslut för mig, jobbade förra helgen och kände mig inte alls utvilad den här veckan.
vet inte om det var tröttheten eller konfusionen, men jag bestämde mig idag för att delta i vasaloppet. en kollega till mig inspirerade mig och jag tog beslutet att utmana mig, än en gång.
nu är det i och för sig mest mitt flegmatiska lilla hjärta och mina oventilerade lungor som jag utmanar. Nej förresten, även mina komatösa muskler i nedre extremiteterna och den bortglömda gripreflexen från 1-3 mån ålder.

här är nåra bilder från räkfrossan för tu vecker sen.





spelar den enda sången jag (nästan) kan på gitarr: baby can I hold you

idag gjorde en gammal gullig tant min dag. hon var den sötaste människan jag träffat och hon hette Bengta.
hennes son hette Bengt.

shopshop

idag gick jag omkring på stan med den här låten i mitt huvud, jag kände mig fri och sensuell.

en kvinna behöver shoppa ibland. . för första gången dock blev jag lite irriterad på den höga "skräniga" tonårsmusiken som pulserade i affärerna. sen: är det så här man märker att man håller på att bli gammal?
det slutade ändå med att jag köpte ett par tights, en tröja och en vinröd klänning.
den vinröda klänningen bara därför att den är allt annat än min stil.

play on-paloma faith

jobbrace innan mitt efterlängtade jullov. jag väntar på att förankra vid salutorget med vikinglineskutan tisdag morgon. jag väntar på att träffa min syster, som jag inte sett på månader och alla andra nära hattifnattar. jag väntar på att få gå i bastu. jag väntar på julmaten, vinet, ljusen, mörkret, finland.

är ledig idag och ska strax iväg till T-centralen för att plocka upp gäster från Schweitz. Miri och hennes australiensiska kille Ralph kommer för 2 dagar.
vi ska ta en kall promenad och kankse gå på keikka på kvällen. måsta nog kolla upp what's on.

igår hade jag en förkyld taxichaufför som poängterade hur sjuk han verkligen kände sig så här:
"jag har säkert käkat ett Helt paket bafucin".

blötdjur

okej, nästa vecka ist begonnen. det snöar ute. jag har sovit drygt 12 timmar och ska precis iväg till kvällspass på jobbet.
på helgen kopplade jag av på ett av de underbaraste ställen, yasuragi badet.
jag prövade på qi gong och vi åt en 4 rätters japansk middag. har aldrig känt mig så här ren.
i antiken var baden ett regelbundet inslag i livet, om än bara för övre klassens män, men att få komma bort och bara finna ro och lycka är så värdefullt att det borde införas i vår kultur aswell.

glad självständighetsdag!

Snöflingorna är för stora för att jag ska våga mig ut.

Så jag sätter in en sommarbild istället.



Nästa vecka ska jag suck it up och bli en vintertjej. Då ska jag vara mycket ute, och kanske köpa mig skidor och pjäxor..
Jag ska.

das leben die winterland

vintern kom på visit, och trivdes väldigt bra här i stockholm.
en exponentiell ökning av pappjulstjärnor i fönstren, det är tydligt att även de följer trenden, och omöjligt för lilla mig att klä sig snyggt då jag är så frusig.
på gatorna människor som ser ut som om man hällt väteperoxid över skrubbsåren, bilar som är insnöade och drömmer bort sig till södra italien där de kunde puckla på varann..

jag vet inte om jag tycker så mycket om vintern.. bristen på nya initiativ känns nästan värre än bristen på D-vitamin.
tampas med mitt duktiga jag om att inte behöva åstadkomma så mycket under dessa tider. då skulle allt kännas skönare.

kanske jag försöker åstadkomma en vinterbild imorgon.

ni känner till situtationen när man sitter och stänger in nån i bussen. alltså i den yttre bänkraden. har ni märkt de små finkänsliga tecknen som din medpassagerare försöker förmedla sin avgång med. t.ex. stänga av sin Iphone musik, dra hörlurarna ur öronen, sätta på sig den ena läderhandsken, sen den andra, harkla sig, sätta på sig sin mössa. trycka på "stannar" knappen fastän "Stannar" redan lyser. allt för att inte behöva säga nåt. Som "hej, jag ska av. Och sen är det tidpunkten, när ska du stiga upp för att han/hon inte ska bli nervös att du inte fattat vinken?

jag roar mig ibland med att låtsas vara busskodsblind.

michelle alice ek

Enligt statistiska centralbyrån var Alice det vanligaste namnet hos nyfödda flickor förra året. Tydligen har man blivit nån slags idol..
(Lucas var pojknamnet)

snötäckta

att skriva ett personligt mail till någon gör vardagen spännande.
att pröva på en helt ny maträtt eller glassort gör också vardagen spännande.
att se Ricky Gervais & Stephen Merchants Cemetery Junction är upplyftande och varmt rekommenderat.
att lyssna på Antony & the Johnsons album the crying light är speciellt.

jag minns att jag fantiserade om en vardag där jag ligger i min hängmatta och dricker rödvin och får en massa spontana gäster som sticker in sig. känner mig ibland lite ensam här i stora stockholm, men för övrigt älskar jag min vardag.
om du läser min blogg, välkommen hem till mig. jag vill ha dig här. du får välja mellan ett glas rödvin och grönt chai-te.

06.36

är glad trots att det är mörkt är glad trots att det är november
är glad över mina vita månad som baptiserades till körskicksmånad och som jag rekommenderar för alla syndiga kroppar och själar, try this at home.
nu till jobbet och på kvällen ska jag fundera ut hur man kan göra en vardag spännande

like it

brödet är bakat (det brändes lite på ovansidan), min väska och skor förda till skomakaren och här är några för mig nya partybiisin:

Oh no-marina & the diamonds
ompa til du dor- Kaizers Orchestra
blind-hercules & love affair
club certified- kylien mash
fanta & rosé- dj mangoo
kids-mgmt


gjorde en klar ärtsoppa med pepparrot för snart kommer min gudmor på besök

jag känner att jag har en något skitzofren tillvaro där jag blandar hemmafrudagar med emergency medicine, but I like it

but baby I dont care

så här kan en arbetsvecka se ut då man jobbar skift på södersjukhuset:
må ledig
ti utbildning
ons 8-16.30
to ledig
fre ledig
lö natt
sö natt

och vad gör man då på sina lediga dagar? -jo har det jädrans lugnt och skönt.
idag ska jag vika surdegsbrödet 3 ggr med 45 min mellanrum,
handla ägg och mjölk
leta och lyssna på ny musik
kanske ta ett bad

och tänka igenom alla härliga möten med de nära människor jag träffade (och skypade med) på helgen.

soomeen!

nästan 3 månader sedan jag var i finland och ikväll flyger jag över bottenhavet.
undrar om allt är helt annorlunda än hur det var då jag åkte. det känns bra att resa hem och vad jag har saknat mina vänner.
på fredag ska jag äta musli och marmelad med marina och miranda, på kvällen ska R15 och jag dricka första glöggen och göra sushi med koreansk touch, på lördag träff med tjejerna efter att jag smort Sams (folkbåtens) stöttepelare med vaselin.

på söndag åter hem och då ska jag på biodate med min cousteau.
tänker smörja mina läppar med rött läppstift för det är stockholms filmfestival.

förkylt

it´s war.

jag sjukskrev mig från jobbet och sitter i ylle och velour och dricker te. (som heter grönt och skönt)
jag tänker tappa upp ett bad, äta honung och vila mitt huvud på dubbla dynor under duntäcket.

imorgon ska jag vara frisk, för då åker jag till finland, fosterland.

nysmys

jag känner hur en grupp glasögonbeklädda virus sitter tillsammans i ett litet green room och planerar en attack mot min kropp.
har fått den där justinnannysningskänslan säkert 100 gånger idag. är också tröttare än vanligt.
har försökt få upp allmäntillståndet med kaffeXflera, teXännuflera samt skoshopping på vägen hem från jobbet.



hittade en second hand affär som hade format utbudet just med tanke på mig. fantastico!
(och skorna fick mig faktiskt att känna mig lite bättre)

den vita månaden utan snö

i halvleken av min vita månad kan jag meddela att snön inte täcker gatorna helt. har alltså inte lyckats hålla mig till 0. delvis för, egentligen mest för att man ses som tråkig, oartig nästan neurotisk om man inte kan ta 1 glas med "oss andra".
en annan orsak är att det händer så mycket på helgerna, afterwork en kväll, konsert en annan, så konflikten uppstår hela tiden. och ifall alternativet är att ta ett glas vatten när värdinnan införskaffat ett gott vin gör det inte saken lättare.
har alltså tagit ett glas öl/vin/kväll fredag lördag. orsaken vit månad räcker inte. du ska vara på jäkligt starka mediciner, gravid eller bakjour för att folk inte ska ta illa upp. så är det faktiskt. för det gör de. av en för mig oförlarlig anledning.

om nåt positivt ska framvaskas, har jag ju ändå druckit rejält mycket mindre, -> sovit bättre, inte mått som en delfin på land dagen efter, och känner mig mer energiladdad och gladare.

(kanske fundamentalistisk absolutism inte heller är nåt som bör eftersträvas, men varför ska det vara så himla svårt att gå emot grupptrycket ibland?)

cirkus

det kan kännas lite udda att stå och hålla hårt i ett ollon i 20 minuter för att svullnaden ska gå ner och man kan dra tillbaka förhuden. Framförallt om man gör det 3 gånger på ett arbetspass.
helt tydligt är det temadagar på akuten. fredag var infarktdag, söndag blev glanssdag.

lyckligtvis hade calle gjort en varm, kryddig räkwok som jag njöt av när jag sjönk ner i stolen hemma.

imorgon har jag ledig dag. ska städa upp hemma, gå en sväng på stan och hoppas inget oförutsett sker.

puffa mig

ortopedidisken gjorde mig ej besviken, fick dra i en mängd brutna och luxerade ben. Reponerade min första armbågsluxation, den såg ut
så här



efter mitt försök såg den inte så mycket bättre ut, men sen kom en ortoped som såg ut
så här



och hjälpte mig

nu är det lördag, ska gå på afrodans inom kort. Nästa helg får jag träffa alla mina favoriter hemma i finlandia. väntar så..

petit dejeuner

efter att c hörde att bakers make great lovers har jag fått nybakade surdegsbröd på morgon och kväll. och jag klagar inte. det är helt fantastiskt gott.:)
skall ikväll jobba på ortopeden med benbrott och reponeringar och sånt. visste ni att man måste dra ut en handledsfraktur i 3-4 minuter utan att byta grepp innan man reponerar den? jodå, det är fysiskt krävande och fingrarna stelnar nästan fast i greppläget.

lånade Freedom från bibban av Jonathan Franzen. Nu ska jag bara försöka hinna läsa den också.

jag är en våffla

igår fick jag sy ihop ett öra. det var gårdagens höjdpunkt
idag inser jag att jag måste öva på att vara chef

nytt arbetsschema fram till början av januari.
Julafton är jag ledig och kommer hem till Finland! nyårsaftonsdan och nyårsdan jobbar jag.

det växer ingen mossa på rullande stenar

stockholm bjuder på helg! 2 hela leediga dagar.

c et moi avons dejeuné nachos et pannkaka.
ikväll ska jag på hindi zahras konsert.

dan för dan före godisdan

min vita månad håller i sig. inte ett förfall ännu. har haft mycket jobb i veckan men jag börjar märka hur mycket smidigare det går, dag för dag.
jag blir förvånansvärt nog väldigt nostalgisk så fort jag träffar en finsk patient- en landsman! oberoende promillhalt eller om han/hon bott 60 år i sverige.

idag satt jag på disken "se och behandla" där det är mest ventrombos-frågeställningar. har så fått kolla på alla slags vader och fötter.
idag hade jag även en patient som hostat och fått en makaroni i fel strupe. I rtg-bilden såg vi dock ingen makaroni, så den hade antagligen hostats upp/brutits ned/absorberats/ varit påhittad/.
Nej, men pat mådde bra och saturerade lysande väl. och bra att det inte var en macaron.

sedan pratade jag med en kollega som varit och vandrat runt annapurna i nepal
det drömmer jag om att göra nån dag..

how deep is the ocean?

C:
" du rör dig tekniskt fulländat men innehållsmässigt meningslöst "

jag tror att varje rörelse är en hyllning till livet. I graven rör sig väldigt lite.

var igår på spontan bio efter jobbet.
somewhere

jag gillade känslan den gav.

a few drops

Med handen på levern: nu börjar jag en vit månad. November blir alkoholfri för mig. gör det för min hälsa och som en statement att det ska gå att tacka nej till sprit utan orsak. och för att bevisa för mig själv att jag kan, säga nej.

söndagskaffe med sexig inbrottstjuv

jag efterlyser svenska vänner att göra saker med.
Hej! vill du vara min coola vän som har skjorta med tidningstryck, är feminist, fatalist och är med på roadtripp i sån här:



vill du åxå lära dig kånka upp ett tält på en glaciär stående på off-pist skidor?
vill du lyssna på hang it up med redrama?

anmäl då ditt intresse till undertecknad.

torsdag=pannkaka?

oktober rinner genom mina fingrar.
jag har nog aldrig varit så mycket hemma på fritiden, läget växlar mellan "i soffan, i köket, i sängen, i soffan, vid bordet".
Är det så här det känns att ha vardag?




rödbetsoppa


min hallux valgus förstör bilden, jag vet (inte för att det finns nåt att förstöra på en så förstörd bild från början.. Det är som om den aldrig riktigt fick en chans)



C sjunger att han önskar det vore fredag

på veckoslutet ska jag på halloweenfest: Vi ska fira... vad firar man egentligen?
utstyrsel fortfarande okänd.

Andningsfrekvens

jobbade lördag morgon och fick larmsökaren av min kollega.

Kollegan: Hej! Du får ta larmsökaren tills kardiologen kommer 12.
Jag: ååå,aaa, va??
Kollegan:"det är mest hjärtinfarkter, sepsisar och hjärtstopp på den, hejdå!
Jag: (inne i mitt huvud: aaaaaaaAAAANEEEJJJ!!!) jag utåt: tack.

och så fick jag en sepsis (blodförgiftning) och en hjärtinfarkt. Inte jag alltså, men patienterna. Det var hujsigt.
På måndagen hade ingen av dem dött än iaf.
Jag drömde om att jag tappat bort min hjälm och mitt cykellås.

Idag gick jag ut och gå på kungsholmen: köpte mat; äpplen, valnötter, basmatiris.

Mitt liv känns ibland schizofrent.

waaaemsijejiej!

Vi åt vietnamesiska vårrullar som förrätt, jordärtskocksoppa med baconkramade dadlar som varmrätt, och crema catalana som efterrätt. Genmaicha te (grönt te med rostat ris) dracks på slutet.
Nu tror jag att det regnar ute, vaknade just till ljudet av droppar. Men eftersom det är fasadrenov.(still!) ser vi ju inte ut, då får man börja utveckla sitt sjätte sinne för vädret.

På tal om sjätte sinne; igår diskuterade vi ifall man kunde känna ett ha-begär efter sånt som kroppen råder brist på. Om jag t.ex. har B-vitaminbrist, är jag då mer sugen på öl och berocca? H trodde att vi kan känna bristbehov, men att det nu är bedövat pga det liv vi lever. Mat i överflöd, E-hit och -dit, stress osv. Hos gravida kvinnor finns det iallafall beskrivet, det sk. Pica-symptomet.

Om jag riktigt känner efter nu...

-en kyss kanske, och russin

hej

hur kan man börja meddelanden annat än hej! ? utan att låta pretentiös? utan att låta spm om svenskarna har haft för mycket inflytande på en?

brainstormar: läget? tjo! konitchiva? oooåååååÅÅÅÅ HEJ! medborgare! yo! lalalalaaa. Efterlyser mera hälsningsord i min värld.
Denna helg är mina föräldrar här på besök. De kom med Viking line. Imorgon ska vi bjuda dem på middag.

hej hej

Lena Sundström

Världens lyckligaste folk


Rekommenderar varmt om man vill läsa om rasisim, invandrarpolitik och pölse.

Blev så glad av boken att jag lånade hennes debutroman:

Klockan är 06.20 och väckarklockorna ringo.
Skedade ett kokt ägg och ostsmörgåsar till frukost.
Anmälde mig till en kvällskurs på stholms universität i januari/februari som heter Mumin med mera.
Det är mörkt ute. Men jag sätter cykellampor och mössa under hjälm och cyklar genom stockholms gryning.
ha en bra dag

söndagsnostalgi

hur mycket kan man ändras som person? min syster bekräftar att jag inte är samma mi som jag var då vi var barn. Borde man bli rädd? dra öronen till sig? om man tappat bort sitt barnjag, är man då på fel spår?

förr i tiden var jag inte den som tog hand om andra/sjuka människor (jag vet, det låter brutalt), jag var inte den som var matt och orkeslös då jag kom hem, och jag var inte den som tackade nej till att åka och pomppa på stefans pomppimatta..

eller är det nyttigt att förändra bilden av sig själv, för självkänslan och för att inte stagnera.

Vi åt moules marineres till förrätt, torsk med risotto och bonen till varmrätt, ost, hallonpaj avslutade vi med. Ingen oroade sig för vassa bordshörn, grannarna eller framtiden. Kändes bra att vara med sin hemmisar.



Sen körde vi sevärdheter som stureplan tills vi kom hem halv 4.

ikväll kommer 5 kusiner och min syster till mig på middag med skumvin.
Det blir efterlängtat besök. Eftersom jag jobbar till 19, kommer gästerna att handla och stiga in i mitt hem klockan 5 för att laga maten. Det blir spännande att gå på bjudning hos sig själv. Undrar vad de kommer att kocka ihop..

Nu måste jag rusa till jobbet..

inga kommentarer på förra inlägget..?

sov nästan inget inatt eftersom jag tog jobbet hem igår i en liten kasse som var bemärkt suicidförsök ung man/blandmissbrukare. i morse trampade jag sedan tetankad och hoppfull över västerbron ner till södermalm.

Men jag hade nog min första emotionella breakdown idag då jag först på jobbet fick en avvikande-anmärkning för att jag inte rapporterat in patienten till avdelningen i tid. Då jag cyklade hem höll jag på att krocka med en annan cyklist som skrek "hur faan kunde du svänga så där!!??!!!, jag är så jäävla trött på folk som cyklar som idioter!!" detta efter 100 förlåt, och obs ingen skada skedd. (lyckligtvis)
när jag till slut vände upp på vår gata vevade bilisten ner fönsterrutan och gormade, " det är ju för faan enkelriktat här!!"
jag grät slut mina tårar för oktober och landade i soffan.

2010

det är lätt att döma och vara främlingsfientlig då man är född i norden, fått cykel, barbie, mellanmål, skridskor, penal, kalle anka, rent vatten, godis och utbildning utan att ha gjort egentligen nåt för att förtjäna det.
det är inte jag som har byggt upp den välfärd och jämlikhet vi har. Det är inte jag som kan förbjuda den för människor som inte är födda här.
blir så tyngd av rasismen som fått ett nytt stöd kring våra breddgrader

hungry eyes (dirty dancing)
haga park med färgexplosion
du är bara så gammal du känner dig och jag tänker inte tänka på min biologiska ålder

malus domestica

sverige- "en landsomfattande idyll"
vi åkte idag till äppelmusteriet rosenhill ute på ekerö. det blev en sån där overklig höstdag, då solen speglar sig i lövens höstfärger och allt är friskt och klart.

Man fick gå ut i trädgårdslandet och plocka grönsaker som sedan vägdes inne i butiken. grönbönor och min första blomkål live från jorden fick sällskap av en burk dunderhonung och 5 liter äppelmust. Som förresten var en succé att dricka uppvärmd.

pour my self a cup of ambition

6.15 och väckarklockan ringer. ska iväg på veckans sista arbetsdag. Igår arbetade jag på ortopeddisken med 2 ortopeder varav en var tysk och den andra schweizisk. De hade ganska olika skolor och kom inte överens om någonting egentilgen vad gällde vården av patienter. I nåt skede vill tysken bara visa mig en patient han haft för 2 veckor sedan och reponerat fingerfraktur på, "en ganska schysst reponering eller hur" och jag ville ha min halloumibulgur och förstod inte hans poäng.
Idag ska jag vara resursdoktor (vilket är lite komiskt) och arbete på din disk där det stockar sig.
På kvällen ska vi ut och äta tapas på las ramblas.
adios

kanelbullens dag 4/10

Kom hem från ännu en vecka på akuten, känns som om hjärnan var tryckstegrad & omskakad. sitter förstrött i mina svarta leggings och äter en pistachkanelbulle till ett gigantiskt glas mjölk.
Ska strax iväg på afterwork med vic& hennes tjejkompisar. en drink nu kommer att ta knäcken på mig. Men det ser jag faktiskt fram emot.

måste få mer distans förrän jag klarar av att skriva ner vad jag gjort, tänkt, inte tänkt.

trevlig hälg

kreativa lob

att designa nåt åt sig själv är svårt när man inte har det minsta humet om stil, estetik eller design. Min hjärna växte upp med telefonnummer och registerplåtar inpräntade i minnet, lärde mig alla finlands sjöar, floder, "berg", städer och renar utantill, medicinstudierna hörde inte till de kreativaste utbildningarna och den konstskola jag gick i som liten lämnade inte ett kråkigt spår efter sig.
Funderade här om dan om allt är kört med mig, neuronbanorna sönderrostade? Skulle ändå vara lite nyfiken på att pröva lite på nånting som kunde kallas skapa. Om så bara för att slänga i recycleskålen efteråt. hmm, tål att ta reda på ifall det finns några spännande kurser i alla fall.

På tal om kurser, sverige är kursernas förlovade land; ballongkurs kan du gå på www.ballonger.nu

30 hjärtkompressioner, 2 blåsningar, på dockan Anne

snart är den 2 veckor långa inskolningen slut. då börjar allvaret.
mycket nytt när man börjar jobba på nytt ställe; framförallt om administration, personal, och att hitta i sjukhusets korridorer/katakomber/avdelningar.

Idag hade vi HLR skolning (Hjärt och lungräddning) och efter alla dessa repetitioner undrar jag när jag kommer att råka ut för det första fallet live?
Kommer det då att bli kortslutning i min övre våning eller tänker jag klart under stress? Det är intressant att man har så mycket att lära sig om sig själv ännu. Hur kommer det att kännas?
Jag har redan varit nära till tårar då mina två första patienter som jag lagt in varit ganska dramatiska. 1) en kvinna som kom in för misstänkt laktosintolerans/förstoppning fick diagnosen ovariecancer
2) 89 åriga damen som jag lade in för yrsel ramlade på natten och bröt handleden så den måste opereras samt slog skallen så skivröntgen beställdes.. Även hon trodde att hon bara skulle in av och an till akuten...

Så nu gäller det väl att toughen up. Börja dricka svart kaffe. Sluta lyssna på ballader och bo kaspers orkester.
Går nu ut runt holmen jag bor på med surdegsbagaren S för att rensa hjärnan lite.

Imagine

Som ny ägarinna av 10 kg mjöl + en spann kom jag in genom dörren efter en dag på stan med konstnär-A samt antimys-A. Vi åt en höstbrunch med våfflor på Horntullsstrand och september var så mild att vi kunde sitta ute och sola oss.

Ska försöka läsa igenom kapitlet Lilla Kirurgin i min nya akutbok. Värderar mina timmar i soffan högt.

shack matt

efter första veckans introduktion på akuten kräver min hjärna andrea bocelli (!) när jag kommer hem. Så jag sitter i min badrock och stirrar in i skärmen till con te partiro.
Nånting har hänt, och jag hoppas att de följande 12 timmarna av dunomgiven medvetslöshet ska få mig på fötter igen.

PUH

Fikaälskog

Le petit france

detta café ligger på kungsholmen och är känt för stockholms godaste bröd. På helgen ska jag äta frukost där och se om ryktet stämmer.

150 x 130 mm

min första patient var en kvinna som blivit biten av en schäfer i sätet.
Inga bilder av detta på bloggen, men jag sätter en på min tekopp-

hej

jag cyklade idag längs med götgatan lyssnandes på Götgatan av Anna Järvinen. Kontrasten mellan nytt och gammalt var just vad jag behövde efter min 1:a dag på jobbet på Sös. (södersjukhuset).
Så nu är jag akutläkare på norra europas största akutavdelning. Hello, nice to meet you.
Varför kan jag aldrig nöja mig med sånt där man vet vad som väntar en? Har jag en rebellgen i min kromosom 18?
Just nu känns det ändå roligt och pirrigt, fjädrar flyger i magen och i huvudet, men hur i hela friden ska jag greja det??

morotsoppa och sedan film stand by me med inplanerat slocknande vid skärmen..

kontroll!

idag orienterade vi. Så, nu var det sagt, avslöjat.
men jag tror trotzdem att det är nästa kommande trend.
Ute i skogen, ekologisk träning, terapeutisk tystnad och ett helt outforskat fashionområde.
Tights är ju redan på modet..

Mmmmarabou

40 % av kvinnorna väljer choklad framför sex, enligt en undersökning.
Vad är det egentligen jag går misste om då jag inte äter choklad?

Borde kvinnor satsa sin styrka på sin partner istället för att bygga, planera middagar, shoppa och inreda?
Tex. "Idag ska jag ut och titta på tavlor, sedan lagar min partner mat i bara förkläde".
Alternativt, "efter duschen spelar jag gitarr i välsittande trosor".

Är choklad verkligen såå bra?

Cello suite no 1 in G major

var ute och gick med kungsholmsbon S. Det var en av de vackraste promenaderna på länge, och 1 timme gick snabbt. Kanske för att vi powerwalkade..
Hon trivs bra och framtiden känns kittlande öppen.
Här verkar livet ha en behaglig rytm, wich would be nice for a change.

förutom det har jag levt helt för skönt stadsliv för mig själv. Har cyklat omkring i stan, shoppat en badrock, te och underkläder och idag åt jag hallontårta till lunch. Sånt kan man göra bara då man är ensam.

TOMSAM

våfflor klockan 03.30 på natten

happy landing

När man flyttar till ett nytt land skall, förutom de byråkratiska problemlösningarna, nya rutiner skapas.

Det känns nyuppvaket att gå på gator man aldrig gått, att se människor man aldrig träffat och känna atmosfären man aldrig andats in. Det är en annan sak att turista någonstans och att verkligen känna att här är mitt hem.

Man måste lära sig att hitta i den lokala matbutiken (och att hitta ut), vilken busshållplats som blir ens egen ( och att man måste trycka på öppna dörr knappen då man ska av ).

I eftermiddag får vi besök av Tom och Sam, Calles kämppisar i Schweitz. De stannar tills måndan och det blir oförutsägbart.

ett nytt kapitel och fjärilar

Nu flyttar jag till stockholm!

...

Så fantastiskt att gummiklädd gå hem från en kväll i gott sällskap och bara känna sig inspirerad av allt som diskuterades och filosoferades. Varm stormblåst och mandaringul gatubelysning.

...

hur ska man välja sen?

gynekolog?



barnläkare?



Idrottsläkare?



eller nåt helt annat?

underbart vatten för kvinnor

Körde ut till landet idag i en tom skärgård. Solen sken och allt verkade så friskt och vackert. Det är svårt att förstå hur luften och naturen kan känns så annorlunda under högsommar och sensommar/höst. Skulle gärna ha blivit där. Jag tog också några simtag och det känns att just så här ska man göra på sina lediga dagar. Har ingen rastlöshet alls och ser bara fram emot mina 3 återstående sommarlovsveckor.
Hemma festplaneringsplanering.

kolla vilken fin ny layout!

Dessa är några Ord jag tycker om;

kuta, kuting

klipskt

svärma, du

den sista som ännu har sommarledigt

Väntar på att mamma ska komma hem så vi kan fara och plantera växter i notudden. Är underhyresgäst hos mina föräldrar ännu en dryg vecka och åker till stockholm den 7 september på eftermiddagen. Har köpt en veckas kort till hotyoga och tittar på gamla avsnitt av skärgrdsdoktorn, the L word, läser slut min bok The picture of Dorian Gray och försöker planera lunchen på lördan.
Kom högtryck, kom!

I diid it!

Efter en liten paus skriver jag åter.
Jag har varit på landet en dryg vecka och gjort ganska lite, beroende på med vilka mått man mäter. Efter att ha hämtat ut mina licentiatpapper drog jag ur stöpseln från väggen och bara flög iväg i mitt huvud.
2 veckor ledigt bakom mig, 5 veckor framför mig.
Har börjat lyssna förstrött på Herman Lindqvist audio över Sveriges historia, där finnarna beskrivs som enögda kannibalister, (på 500 talet)..
Har också lackat lite mahognyytor på Sam tillsammans med Calle. Det var somrigt och rofyllt.
Nu ska jag måla mina gamla Nokiastövlar apelsinfärg, så att jag kan defilera på Kungsholmen trots regn i september.
Börjar också känna sakta vemod att lämna Finland bakom mig.
Jösses, hur ska det gå?

Jonblund

Var denna vecka i Stockholm i den nya lägenheten. Detta ska bli mitt nya hem och det känns pirrigt.. Jag väntar på att göra dessa kvadratmeter till en egen värld. Kungsholmen är förresten full av mammor och pappor med Mercedesbarnvagnar som joggar och kräver. Måste utveckla ett ignoreringssystem så att de inte gör mig galen.. För övrigt finns här en fin vedugnspizzeria med sablars gott rödvin.

En enorm utmattning nådde mig efter att semestern börjat. En förkylning och ihållande magvärk bidrog. Ibland är man bara så slut att man inte orkar vara sig själv. För utbränt huvud får kroppen lida. Men nu börjar det sakta kännas lite bättre, tänk att det kan ta så mycket energi att gå ner i varv.!

Imorgon flyger vi tillbaka till Finland. Vad är att vara på "loma" för mig? Det första steget tror jag är att inte oroa sig över läggdagstider, då du inser att morgondagen är din och helt oskriven, då du får sova hur länge du vill.

En dröm som blir sann

Så, nu har jag köpt en folkbåt. Tjohoo!!
Den är helt för fin, den är charmig, vit, och blå kring kölen, den kallas för Sam. Regn och rusk och storm ja, det skrämmer inte oss! Vi klättrar upp i masten och vi spejar över vatten, kapten styr med ratten och hon håller hårt i hatten!
Nu börjar mitt sommarlov som räcker 7 låånga veckor. Jag får en konstig känsla i magen när jag tänker på det. Är det sant, möjligt?

Jo det är det.

just do it

7 arbetsdagar, sedan 7 veckor sommarlov för mig.

Funderar på min nya start i stockholm, att börja om är spännande men skrämmande. Jag försöker ändå ta det lugnt nu, njuta av dagarna här hemma och inte alltid ställa in sikten på någonting i framtiden. Det är som då man läser en bok, man vet inte vad som komma skall och därför bläddrar man glupskt och nervöst vidare. Som barn förstod man att be de vuxna läsa om och om, då visste man vad som väntade och kunde därmed njuta av de små stunderna fullt ut.

Skall idag göra min första lilla operation, nageltrångsinsicion. På kvällen ska jag ringa en folkbåtsägare och ge ett prisbud. Har aldrig varit så nära en förverkling som nu. :)

Jag har träffat en man. Jag råkade vara på flygfältet och plötsligt kom han ut från ankommande med mörkt hästhår och en massa bagage.

Och regnbågen var full över Hangö.

små ekar

Linnolej kom på besök ieftermiddag. Vi dansade zumba på stranden och åt en ceasarsallat i solnedgången. Nu ska vi sova ute på balkongen eftersom det är tropiskt klimat i vårt land vårt land.
God natt!

Dålig stresshanteringsförmåga

02.46 kan fortfarande inte somna. Patienterna snurrar fortfarande runt i mitt huvud. Ibland är det bara för mycket på jobbet, och ibland känner jag mig helt enkelt för otillräcklig.
Utanför hälsocentralens dörrar firar flickorna sommarlov på det bästa sättet man kan i Finland. Är så glad att de är här och försöker samla krafter för att orka med allt roligt som vi har framföross. Orkar inte tänka klart min sista mening.

Seglats och nippertippor

Vaknade just av upprepade nysningar av en nippertippa som låg på madrassen på mitt golv. Annika och Tinka anlände igår till Finlands soligaste stad och efter födismiddag hos Susa och Vici var vi ute och röjde lite. Det känns som full sommar och idag ska vi dehydreras ytterligare i solen på en kobbe i Hangö skärgård. Vi ska baka in Katinkas huvud i en turban och snacka hypertyreos, kakel och lakritsglass.
Skepp ohåj

Huvud, axlar, knän och tår

Tillbaka till läkarrummet efter midsommar- samt födishelg.

Det var skönt att sova nästan hela lördag och söndag. Förstod inte att jag var i ett så stort behov av lugn och vila.

Nu känner jag mig bättre och till och med de bittraste, buttraste och mest rubbade patienterna rubbar inte min sinnesro.
Min kollega gav mig akupunktur x 2 i ryggen eftersom jag fick någon spontan muskeltorsion på söndagen. Det känns faktiskt mycket bättre nu.
Solen skiner, snart sim och skönt i sanden.

Ferdinand

Det blev Mörby bondgård. VI gick och kollade på kor, tjur och kalvar. VI fick en spontan guidad rundtur av bondgumman. Såg även en nyfödd kaninunge som var som en muffinsdegklump.
Jag köpte ekologiskt vetemjöl och honung.

Min cykel är bestulen. Jag anade inte sådan kriminalitet i Hangö. Det var synd, jag hade ju gjort den ganska egen. Nu blir det att kontakta försäkringsbolaget, igen. Nå, nå, nå, i alla fall skiner solen i 25 graders atsmosfär.

Idag väntar jag på liv. Hon kommer med tåget till Hangö station på eftermiddagen och jag ska ge henne en lapp med alternativ som vi kan göra:
Lata oss vid klipporna, titta på fotbollsmatchen i Roxy café, gå på lokal bio och se på Sex and the city 2 eller svänga till latinska rytmer på zumbatimme. Jag tror det blir bra vilket som.

Zumban är otroligt populär här i Hangö. Timmarna är proppfulla, och nästan alla har köpt zumbakläderna som består av zumbatopp i rosa och fladdriga zumbabyxor i vitt. I juli/augusti månadsskifte är det dessutom zumbamaraton på Casino. :) Alla med som vill..

Så mycket kärlek
och Lina fick buketten.

Magkurr

Har börjat sommarjobbet på hälsostationen i Hangö. Träffar patienter/kunder/sjuka/inte egentligen sjuka varje dag. Men mest av allt är det väl människor. Ju mer medicin man känner sig säker på desto mer vågor man låta människan komma fram. Och då blir det en till dimension på nåt sätt. Men jag har långt att gå, det finns en ocean av vetenskap som jag inte kan, bara inom medicinen. På kvällarna går jag på tennis nybörjarkurs, där också vår ortoped Jukka har börjat. Vi skämtar: om du imorgon sticker kortison i min tennisarmbåge, sticker jag i din. Det är nu inte så roligt ändå. Andra amuseringar här är

1)Alvins café där Hangötanterna pratar högljutt,
2)Lejonstrandens glasskiosk, dit hangötanterna tågar efter kaffe och tårta i kaféet
3)Min rabarberskörd som jag ska sylta med mynta ikväll
4)Alla besök som är på kommande (anmäl er)
5)Min cykel som är vit och gredelin
6)Min nya schampoo som doftar blomma

7)havet

På helgen ska jag träffa mina långdistansvänner på bröllop, I can´t wait, but I have to!

borta bra men hemma bäst?

Vad jag älskar med Finland:

*alla människor med sportsandaler, strumpor och beiga byxor.
*tonåringarna som har förlorat 90% av sina neuroner
*den otroliga karisman som man förnimmer av folk på de kollektiva fordonen
*korvgrilloset

Hypomanisk fredag

Oj oj vad min dag idag är minutgrann. Jag skrev just mognadsprovet och ska nu hoppa på bussen till Vik där jag skriver nästa tent, efter den tenten får jag göra en snabbis till centrum för att köpa studentgåvor åt min mor, för att sedan sjunka in i frisörstolen i Kronohagen. Efter klippet tar jag mig i grönt rälsfordon till Rönnvägen där Rasse har sin färdigblivningsfest. Undrar var jag hinner byta till klänning och finskor?

och den krokiga vägen

Så var det sommarens första dag. Det känns konstigt att vara tillbaka. Lite som om man varit i en tidsögla, där tiden utomlands var längre än den varit här hemma. Lade märke till: Bussarna försenade, inga utmärkningar på bibliotekshyllorna, inga cykelvägar, folk som gick härs och tvärs över gatorna och mot röda lyktor och en väldigt arg man på tåget. Jag var även på Tjärholmen med min pyttelilla syster, och som vanligt var det ord och inga visor. Hon verkar ibland vara den enda personen som ger mig vad jag tål, och som får mig att fundera på vad jag egentligen håller på med.
Det uppskattar jag.
Nu njuter jag trots allt av kvalitetstiden med mig själv och min familj, okomplicerat framåt och mera spontanitet är mina nära och kära för tillfället.
Sakta börjar min utvilade hjärna äntligen tillåta mig att tänka på framtiden efter skolan. Nu vill jag börja söka min egen väg i "karriären". Jag tror att stholm blir ett bra avstamp och att jag där kan hitta möjligheter som får mig att bli ivrig igen. Den som söker han finner?

Söndag i håret, snäll muskelvärk i mina ben. Sista dan innan jag åker hem. 5 månader saknad, 3 månader omkullkastning, 1 veckoslut på 2000 meters höjd som får mig på benen. Nu börjar sommaren för mig. Denna sommar blir min egen, som Tove Jansson ska jag spendera den så långt det går på klipporna. Barfota.

Det ser jag fram emot.

handkirurgi

Varje dag bör man lära sig nàt nytt. Idag lärde jag mig de 6 instabilitätskriterierna för radiusfrakturer. Jag lärde mig ocksà att aldrig gifta mig med en schweitzisk kirurg. Sà som de beter sig mot kvinnor skulle man aldrig vilja vara deras fruar..
Om jag räknar högersidig tummetott, pekkompott, làngeman, ringfinger samt lilletott, är det lika mànga som mina resterande dagar här centrala Europa. Jag vill ropa, jag är glad att komma hem, hej kära Finland! Men vet inte om hela min kropp känner sà.

Nu koncentration pà mina sista andetag i Schweitzluften

spår av fötter

Kaffekopp och lakrits i handen. Igår var jag på mitt livs första vernissage. Felix Gonzales Torres med konceptionell konst. Ännu en gång konstaterar jag att jag inget vet om konst. Men jag inser också nu att det kan ge nåt, såsom kunskap och oväntade emotioner. Det hjälper också hjärnan att koppla bort för en stund och jag uppskattade verkligen hela stöket igår. Men jag kommer aldrig att bli en vernissagetante. Jag vill ha konsten i vardagen, i naturen, i förhållanden mellan människor. Inte bara på den vita väggen.


Jag ser små myrfotspår. Vill gärna förenkla nu.

horisonten

sjukhuset börjar kännas som ett hem, då man spenderar 11 timmar av sina 14 vakna där. Jag märker att tyskarna och schweizerostarna är ganska strålande på anatomi. Har många gånger förbannat min lathet under 2ans höst då vi hade anatomi. Det var väl just före min stubin tog slut och jag åkte till Brasilien för ett år. Kunde väl helt enkelt inte bry mig mindre då. Nu har jag ändå en bra chans att repetera och som bonus lära mig den på tyska..
Imorgon är det onsdag och på kvällen har jag min efterlängtade dans. Sedan räknar jag de återstående dagarna på mina två nagelbitna händer. Vet inte vad allt detta har gett mig. Det känns synd att lämna de personer som man just börjar lära känna här, det känns också skönt att lämna ett ganska beroende uppehälle bakom sig. Beroende är nånting jag inte klarar av. Det bryter ner min självkänsla.
Min allra största lycka denna vecka var Eggies glädjebud om passage till kOnstfacket. Är varm och sprallig över det. Grattis än en gång!
Nu försök till nedvarvning, imorgon är en ny dag.

Igår handlade vi i en asiatisk affär, där man känner igen ungefär 10% av varorna. C och jag beslöt att pröva oss på nya indiska, vietnamiska och thailändska recept de följande 2 veckorna. Igår gjorde vi en grön curry med kokos och gröna ärtor och räkor.
Men det finns fortfarande utrymme för progress och success.
Nu ska jag väcka C och ge honom en croissant.

VardagsMetamorfos

Nu känner jag mig ganska rofylld. Som en larv som sitter på en blomstjälk och gungar. Lite så. Har hela finska sommaren framför mig och fick en intervju till ett riktigt jobb på Södersjukhuset i Stockholm. Vågar inte ens hoppas. Men vad jag hoppas!

Vardagen är alltid den samma var man än är, fastän man är på sitt "äventyr". Fastän jag skulle åka till nordliga, bergiga Japan och jobba, skulle jag säkert ändå komma hem efter jobbet, äta en yogurt med honung, öppna facebook och söka efter, ja jag vet inte ens vad jag egentligen vill hitta där. Det är som om det borde finnas nåt viktigt där, nån dag, men det finns det ju aldrig.
Hur stor skillnad gör inte ett kort i ditt brevinkast i jämförelse med en cybertråd på fb?! Facebook kan aldrig bli personligt nog. Personligt så att det rör.

Nej, jag vill göra min vardag till nåt jag gillar och chillar i.

ute är det kallt

från 28 grader och sol till 7 grader regnsmisk. Myser inne i operationssalen under värmande lampor där kirurgerna skrattar åt att vi i Finland ständigt jobbar nattskifte då det är så mörkt. Hur många gånger ska man stå upp för sitt land? Jag hör mig själv försköna skogar, sjöar, folk och undervisning och vappen beskriver jag som en karneval, "som i Brasilien ungefär".
Man vill ju också vara någon och patriotismen växer i en då man är utomlands. Jag tror faktiskt att Halonen skulle vara ganska stolz över min insats.

Tröttheten av all koncentration klättrar dock över mig då jag kommer hem, och har till och med svårt att tänka utan tyska ord susandes bland min arma synapser.
Nu börjar även framtiden göra sig påmind och jag borde börja söka bostad i stockholm.
Borde-varför heter det inte Tische då på tyska?

Ich tische schlafen.

Sjukt Hus

Då var det slut på min andra nästan 12 timmars dag som underassistensläkare. Har haft flera patienter på tyska, varav en enbart snackade swissdytch, och idag en patient nür Französich bitte. Det är nog en utmaning att försöka ta anamnes och status på främmande språk och sedan ännu redovisa allt för kirurgen som tittar roande på då man försöker stamma fram det viktiga.
Och då jag bara inte kom på vad smärta var på franska.! Till slut använde jag avoir pipi, tills jag kom på att det betyder kissa. Nå, då klarnade saker sedan för oss båda.

Varför kastar jag mig alltid ut i omöjligheter? Var är min eftertänksamhet och min självbevarelsedrift?

Trots det har början varit bra. Jag känner mig väldigt behövd och har mycket jobb. Och denna historia kanske jag någon dag berättar för den unga nervösa läkarstudenten som står bredvid mig. Friskt vågat, hälften vunnet.

I 7 våningen har de den så kallade hotellvåningen, var de patienter med den dyraste försäkringen ligger. Egna stora rum, balkong med utsikt över stadstaken, personliga sjuksköterskor som passar upp dem 24 h/dygn, och då menar jag uppassning, specialkaffe, meny för mat osv.
Dessa patienter blir även bara opererade av seniorläkarna och vi underläkare får inte ens snusa på dem. Nåja, their lost.

Nu ska jag försöka undvika en förkylning som bankar på min immunologiska dörr, läsa om sakralstenos och försöka sova ut inför morgondagens tyskacirkus.
Bis nacher Michi

Bad romance?

Kanske är det de små motgångarna som gör en relation. Jag börjar inse att inget är perfekt och inget är bestående.
Men då den ena faller tar den andra emot och en värme sprider sig inom mig.

I förrgår vid middagsbordet gjorde vi upp "att göra innan 30" listor för alla familjemedlemmar, dvs tom sam calle och jag.
tom ville bli pirat, skriva en bok, segla runt jorden, bli rockstjärna och ha en lyckad relation. Sam ville bygga ett hus. Calle ville bli vegetarian, köpa en båt och en hund, och jag ville resa med min pappa, operera och ja, köpa en segelbåt.
Mest av allt vill jag nog ha ett hem, som känns som mitt eget. En bekväm plats, vare sig det är en fåtölj, en soffa eller en hängmatta där jag kan slappna av, lyssna på musik och frodas. Där kan jag också äta naturell yogurt med honung, och ta emot gäster som kommer för att prata om sina liv,kanske med en flaska rödvin. Vill vakna bredvid en mörkhårig man, jag vill åka upp till norge med min syster och gå på långa turer och jag vill känna att jag blir en bra läkare.

For now.. Är det för mycket begärt?

Go take a step outside, see what´s shakin in the real world

John Butler trio i Zurich igår kl. 21.13-23.30
Det var. John Butler är, och dessa ord räcker ej långt, en sfäriskt maniskt bra gitarrspelare. Hela trion var galet virtuosisk. hittade en rock/country-ådra inom mig. Vet inte om det var grannens cannabispuffande bredvid mig men jag kände mig nästan hög.

En vecka tills praktiken på sjukhuset börjar, det känns som evigheter sedan jag iklädde mig vit rock. Vill reponera, assistera, ge sprutor, skruva, spika, sy.

Vill segla på finska vikens dyner.

floden

här är våren kommen. det gör tankarna flyktigare, huden luktar sol och svett. Mjöd på gång och idag åt vi egna groddar i auberginesallad. Värsta strömsön alltså, fast i Basel.
Igår vandrade vi med S i Alsace, och spelade klöver 7 på gräsmattan i centrum av Colmar. Denna vecka skall jag slutföra min artikel i PE, Tom har lovat mig en hel burk yogurt med honung om jag gör det.

I have a dream

careers.un.org

HokusPokus!!
Detta otroliga är koordinerat av en av mina allra bästa vänner. Jag beundrar henne så. Det är egentligen ganska overkligt, så fint är det. Tusentals kilometer, både mentalt och geografiskt.

Under denna websida hittar man bland annat unvolunteers.org. Möjlighet att arbeta 6 månader som voluntärarbetare, FN står för boendet. Projekten är oändliga, fascinerande. Det är nånting som jag iallafall tänker lägga bakom örat.

Det är ingen idé att jag berättar om min tyskatimme, som ändå var den sista för denna gång.
Bis Bald!

guacamole ala Alexandra

3 avokadon inklusive kärnorna, 1tomat, koriander, 1 lök, salt och, 2 gröna chilin,
Mosa, njut.

fullständig vardag utan fullt upp?

Min rumskompis Tom slog föregående vecka rekord på ansamlad otur. Efter att ha blivit dumpad, och nekad sin universitetsplats bröt han på söndan nyckelbenet då han föll. Stackarn är nu hemma från jobbet 1 vecka och har fått 3 veckors armanvändningsförbud.
Den enas död den andras bröd brukar man ju säga.
Nu har jag i alla fall fått sällskap här under de långa eftermiddagstimmarna. Vi sitter och talar om dittan och datten, och mellan refrängerna skriver jag på min lungemboliartikel. Den börjar nästan arta sig.
Så kan det gå och om det är nåt jag tycker om med livet är det de oförutsägbara stunderna man upplever. Inte hade jag kunnat föreställa mig en sådän här vardag för några månader sedan. Önskar bara att C kunde få lite mer fritid från jobbet så han också kunde få koppla bort ibland. Då skulle jag ta honom till mitt hemliga ställe och bjuda honom på en pepparmynt-kiwi lemonad i solen.

1400m ü.M

Jag har hikat både på fredan och idag. Min kropp är ventilerad, relaxerad, förstärkt. Det är så tyst och tomt då man går i bergen. Uppe är det bara de små krokusarna som stukit upp näsan. Det känns mäktigt, man får en sån wow, jag är nästan gudomlig-känsla. Men samtidigt tvärtom, man är utlämnad till ödet, och det är okej. Äh, mycket prat, men jag vill gå många gånger ännu under de 6 veckorna jag är här.
Det sägs även att topturer minskar på depressioner. Jag tror på det.
Ska nu kolla på Ingmar Bergmans film, det sjunde inseglet (1957). Undrar vad som annat hände det året..

bergsgeten

Huvudsaken är huvudsaken

Skrivtorka. Soltorkad parmaskinka.

På tok för lite inspirerande diskussioner. Kommer på mig själv gallra mina samtalsämnen med kurskumpanerna. Idag nickade jag uppgivet instämmande när tjejerna konsensade över hur jobbigt det är när männen alltid lämnar kläderna på golvet. "Man kan se var min man gått eftersom klädesplaggen utgör spåret".. I mitt huvud suckar jag, men har inte ork eller tyskakunskaper för att fråga dem, på allvar alltså?? På detta vis får jag nämligen åka med på uppköp och kaffe. Snacka om grupptryck.
Fick i alla fall smaka på den godaste guacamolen i mitt liv då Alexandra från Mexico hämtade med sig efter autentiskt recept. Om jag lyckas få det kan jag skriva det här på bloggen, den oundvikliga "lifestylebloggen" hägrar i horisåntten.
Spanjoren hämtade förresten ett väldigt gott rödvin; GUIA REAL, Rioja Reserva från 2004

zum wohl Hausfrau Michelle

morgonstund har honung i mun

Pfifferling

är kantarell på tyska

TANGO

tango igår, och nu siktar jag mot stjärnorna. Se youtubes "argentine tango fantasia at its best". Det är alltid uppfriskande att pröva på nya saker. Hurudana människor träffar man på tangolektioner? Remains to be seen. Maj börjar närma sig, och nu känns det som om tiden kommer att gå, och att jag till och med kan njuta av att bestämma min egen tidtabell.
Anmälde mig till Global History kurs. Drömmer om att köpa snygga pumps..

Rabarberpaj i ugnen

gemütlich sein

Här är några bilder med strävan att ge en känsla av vårt "hem".
(På torsdan ska vår tyskaklass ha en typisk picnic, där alla ska hämta nåt nationellt i matväg. Undrar vad jag ska göra, någon vänlig själ här föreslog mintbrännvin..)

hike och hamburgare

idag var ein shönes Tag. Direkt efter tyskakursen iväg på en drygt 3 timmars hike i Waldenburg. Tiptopp 1099m. Solen sken och jag brände mina axlar. På kvällen hann jag ännu med danslektion. På tal om dans, anmälde C och jag oss till en tangokurs som börjar nästa veckas tisdag. Min tanzpartner är ganska into och vill tjuvöva här i tamburen, med mer eller mindre framgång. Men det ska bli skoj tror jag.
Hittade Tribalistas i mitt degenererade minne, och låtarna ger mig värmande nostalgipustar.

Pussar

hitchcock och banankaka

En helg i alpluften gör nog sinnet lättare, ger lite fågelperspektiv och ger energi. Jag försöker nu ge färdigblivandet denna vår en sista chans, det är ganska mycket strategi för att få allt att falla på plats från distanserad ort. Hoppas alla mina mail blir besvarade.
Ska sedan börja läsa Guns, germs and steel av Jared Diamond.
Våren har förresten börjat här.

reflexhammare och reflektioner

Imorgon åker jag till engelberg över påskhelgen. Måste packa och gräva fram bokningsnumrorna. Funderar på hur självständig jag egentligen är? I detta läge känns det inte som om jag får nåt till stånd själv. Det känns tungt och ibland vill jag bara hem.
Om en timme börjar min dans, men missar då hela kvällen med umgänge..
Då man kommer ut från skolan blir plötsligt alla strings unattached, det kastar omkull en. Med vad och var vill man jobba i framtiden? Borde man redan nu börja söka sig till någon riktning, något eget mål? WHO hörde inte av sig, och det stör mig förvånansvärt mycket. Var det min enda chans? Jag är rädd för villavolvovoff. Hela jag är frustrerande onoff. Det är lite som ett djur i bur, men inlåst så länge att man inte vet vem man är när man kommer ut. Vill minnas hur jag tänkte innan jag blev bakad till läkare.
Suck, vill bara sova och vakna klar i skallen.

men nu dans och sedan packning

besvikelse

så avblåstes desperate housewives lunchen. Den ena måste åka hem för hennes man hade på morgonen meddelat att han kommer hem på lunch, den andra hade nåt strul med bröllopsplaneringen. Så jag istället för sushi i downtown, åt jag pestopasta hemma, med godis om vartannat. (Sam och Tom köpte 2 godispåsar åt mig på söndan).
Har svårt att låta bli att ställa mig upp och dåna om jämnställdhet och oberoende. Fast det är kanske lätt att säga då man kommer från Finland, och inte Mexiko, Japan, Kosovo och Camerun. Demonstrativt frågade jag Claude vad beroende är på tyska?

-Abhängig

Nå, det ger mig mer tid för artikeln som jag jobbar på. Symptomatik och diagnos nu och i framtiden för lungemboli.
Och på tal om tid- kolla vad min vänstra hjärnhalva åstadkom igår.

Regelbunden Oregelbundenhet

nu börjar mitt bloggskrivande aningen tappa sin regelbundenhet. Mina dagar går liksom in i varandra här. men från och med nu ska jag försöka vara mer skärpt. Det är alltid givande att ta en reflekterande paus och skriva nåt narcisistiskt.
igår var vi och skidade 2 timmars bilfärd söder om Basel i Grindelwald. Det var soool på förmiddan och mina skidor var så långa att jag kunde åka i lössnö, eller "kunnon virgin" som man säger på skidslang.
andra veckan av tyskakursen sparkades igång idag. Nya ord jag lärde mig var Kuh, Hahn, die Henne und Hartnäckig. Konstigt att de är de minst nödvändiga orden som jag memorerar. När behöver jag veta vad ko är på tyska på sjukhuset? Nå, ganska långt klarar man ju sig med mm.. mmm.
För övrigt njuter jag av min roman Dödgrävarens dotter, filar på min Curre för jobbansökningar i stockholm och försöker plugga tyska så mycket jag kann.
Imorgon ska jag ut och äta med "hemmafruarna" från tyskakursen, det blir intressant.

Der Kuh ist ein wiederkauer.

Derdiedas-Was?

Andra dan på tyskakursen. Mein lehrer heisst..


Claude Müller


Han är Schweitzare, kring 35 och hans artikulation är out of this world. Mitt huvud är fullt av verstAAnden? DAAAAtIIIIV, In der SSSSCHCHWEIZ.
Ändå finner jag mig vara en av de bästa eleverna på kursen, då en kille från Sri Lanka inte efter 100 upprepningar förstod, att nominativ inte betyder nåt, akkusativ inte heller, och dativ är inte heller ett ord. Som svenskelin har man ju ett litet försprång då nästan alla ord går att härleda/gissa från svenskan. Men det knystar jag inte om förstås. :)

Anmälde mig till en kurs vid stockholms universitet; global nutrition. Den går i september och genom den borde jag få mina valbara studier till godo. Om jag inte finner mitt kall i tyskundervisningens värld ändå.


dagens kotivaimo:
rucolans första skott kom upp!

Auf wiederhören

romans i provans

5 dagar bilade vi ner till södra frankrike; provence, luberon, marseille och på vägen upp spagetti hos arne i Bern. Vi hade cyklarna isärmonterade i bakluckan, framsätets mittkonsol var fylld av snäx, såsom fikon, blodapelsiner, karkki, ostar ex. tomme de savoie och baguetter. Det var lågsäsong och ganska mycket var stängt i det annars så frikostiga provence. Den goda sidan med det är att pensionärsturisterna inte trombotiserar byarna. Trots detta beslöt vi oss för att återvända till provence igen, tidigast i gubbålder. För provence är och förblir ett lavendelodlande, småborgerromantiskt, ibland ad snobbigt ställe. Där allting alltid går lugnt till. Dans ma opinion. Men med flera kryddmått cynism grejade vi det, och resan kändes skön och skojig i alla fall.

Edgig som jag alltså är, ska jag börja en intensivkurs i tyska imorgon. Detta eftersom jag fick utbytesplatsen på Basels Universitätssjukhus i maj. Traumatologi blir det, och det blir bra tror jag.

Dagens kotivaimo innan resebilder:

scones med naturell yogurt (mest med tanke på de brittiska kämppisarna, men de kom sedan inte hem för lunch iaf) så de ligger nu på köksbordet i en plastpåse och väntar i sin kallhet.

försökte fixa badrumslampan utan att lyckas