vet inte om det var tröttheten eller konfusionen, men jag bestämde mig idag för att delta i vasaloppet. en kollega till mig inspirerade mig och jag tog beslutet att utmana mig, än en gång.
nu är det i och för sig mest mitt flegmatiska lilla hjärta och mina oventilerade lungor som jag utmanar. Nej förresten, även mina komatösa muskler i nedre extremiteterna och den bortglömda gripreflexen från 1-3 mån ålder.
här är nåra bilder från räkfrossan för tu vecker sen.
spelar den enda sången jag (nästan) kan på gitarr: baby can I hold you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar