Igår ett hejdå på en stund.
Idag tog jag tag i saken och opererade fram en plan för min framtid. En bekant har sagt att det viktigaste är att man har planer, sedan kan man alltid ändra dem. Hursomhelst, nästa gång en mörkhårig man hör av sig skall jag förtälja dessa preliminära för honom.
Nu försöker jag gå på inre förberedarkurs för saknad.
Saknar dig, saknar dig inte, saknar dig.
Vad mår man egentligen bättre av att intala sig?
Tack Tinka för härligt sällskap och god supé. Mormors äpplen är alltid nåt speciellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar