ibland känns sorgen på ett konstigt sätt som en del av en. den sorgen som egentligen tillhör människor man träffar på jobbet som man låter rinna ner för axlarna flera gånger per dag.
den sitter som en stor dundyna inuti bröstkorgen. ibland kan den kännas nästan skön, den är som en "reminder" för verkligheten.
samtidigt blir jag överväldigad och glad över att de man har omkring sig har hälsa. Hälsa borde heta nåt vackrare, mimosa t.ex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar