reflexion

Känslan innan starten, då man står tillsammans med 8 000 goretex-klädda svenskar på skidor och lyssnar till uppvärmningsmusik och -instruktioner från enorma högtalare, är unik.

Har ingen aning vad som väntar mig, vilket kanske är en bra sak.

I början är alla sammanbitna, koncentrerade, tills första kontrollen med blåbärssoppa kommer efter 11 km. Då har man gjort 1/9 del. Sen är det bara att intala sig själv att detta är nåt jag kommer att göra hela dagen, inte 1 timme eller 2, utan the whole f* day.
Målgången behöver jag inte beskriva.

Nu i efterhand är jag bara så stolt över att jag vågade delta och genomföra. Att få nudda vid de egna fysiska och psykiska gränserna.
Om jag någonsin deltar igen vill jag nog träna långt mycket mer innan. 10,5 timmar är för länge, för ensamt, och psykiskt lite för tungt.

Men, så har man alltså skidat vasaloppet.


uppvärmning..



miriam & jag



peppning



kl.07.00 går starten



stilbild