snart är den 2 veckor långa inskolningen slut. då börjar allvaret.
mycket nytt när man börjar jobba på nytt ställe; framförallt om administration, personal, och att hitta i sjukhusets korridorer/katakomber/avdelningar.
Idag hade vi HLR skolning (Hjärt och lungräddning) och efter alla dessa repetitioner undrar jag när jag kommer att råka ut för det första fallet live?
Kommer det då att bli kortslutning i min övre våning eller tänker jag klart under stress? Det är intressant att man har så mycket att lära sig om sig själv ännu. Hur kommer det att kännas?
Jag har redan varit nära till tårar då mina två första patienter som jag lagt in varit ganska dramatiska. 1) en kvinna som kom in för misstänkt laktosintolerans/förstoppning fick diagnosen ovariecancer
2) 89 åriga damen som jag lade in för yrsel ramlade på natten och bröt handleden så den måste opereras samt slog skallen så skivröntgen beställdes.. Även hon trodde att hon bara skulle in av och an till akuten...
Så nu gäller det väl att toughen up. Börja dricka svart kaffe. Sluta lyssna på ballader och bo kaspers orkester.
Går nu ut runt holmen jag bor på med surdegsbagaren S för att rensa hjärnan lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar