Nu känner jag mig ganska rofylld. Som en larv som sitter på en blomstjälk och gungar. Lite så. Har hela finska sommaren framför mig och fick en intervju till ett riktigt jobb på Södersjukhuset i Stockholm. Vågar inte ens hoppas. Men vad jag hoppas!
Vardagen är alltid den samma var man än är, fastän man är på sitt "äventyr". Fastän jag skulle åka till nordliga, bergiga Japan och jobba, skulle jag säkert ändå komma hem efter jobbet, äta en yogurt med honung, öppna facebook och söka efter, ja jag vet inte ens vad jag egentligen vill hitta där. Det är som om det borde finnas nåt viktigt där, nån dag, men det finns det ju aldrig.
Hur stor skillnad gör inte ett kort i ditt brevinkast i jämförelse med en cybertråd på fb?! Facebook kan aldrig bli personligt nog. Personligt så att det rör.
Nej, jag vill göra min vardag till nåt jag gillar och chillar i.
Grattis till intervjun! Snart är du närmare (på många sätt). Megakram
SvaraRadera