Imorgon åker jag till engelberg över påskhelgen. Måste packa och gräva fram bokningsnumrorna. Funderar på hur självständig jag egentligen är? I detta läge känns det inte som om jag får nåt till stånd själv. Det känns tungt och ibland vill jag bara hem.
Om en timme börjar min dans, men missar då hela kvällen med umgänge..
Då man kommer ut från skolan blir plötsligt alla strings unattached, det kastar omkull en. Med vad och var vill man jobba i framtiden? Borde man redan nu börja söka sig till någon riktning, något eget mål? WHO hörde inte av sig, och det stör mig förvånansvärt mycket. Var det min enda chans? Jag är rädd för villavolvovoff. Hela jag är frustrerande onoff. Det är lite som ett djur i bur, men inlåst så länge att man inte vet vem man är när man kommer ut. Vill minnas hur jag tänkte innan jag blev bakad till läkare.
Suck, vill bara sova och vakna klar i skallen.
men nu dans och sedan packning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar