nu var det alltså så här, att den sista tenten är skriven. Kanske någonsin!
Med överansträngd handled, svett under knävecken och fingrarna, samt röda och hettande kinder, skriver jag detta inlägg.
Det var det. Já era isso!
omöjligt att förstå nu, men jag hoppas kunna smälta det under tågresan som startar senare idag mot Levi. Det blir kul, och det är jag verkligen värd.
När jag går ut från detta bibliotek kommer jag gråta en lättnadens och vemodighetens tår. Nu är jag fri som fåglarna i Jasmins bur. Fri ska vara ordet jag missbrukar i mitt huvud de följande veckorna.
Fri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar