one free woman

Jag ska sluta på min kära akutavdelning. Nu har jag sagt upp mig. Det har varit ett omtumlande år. Mycket nytt, härlig personal, många brutna ben, flera larm. Många skratt, svart humor, kaffekaffekaffe. Men samtidigt långa timmar, kvällar, nätter och många helger. Ofta känsla av otillräcklighet, trötthet, misär, energilöshet. Nu är jag i alla fall en fri tjej och våren står öppen. En fri tjej som varit med om och upplevt mycket mer än för ett år sedan. om jag ska ta upp mina bästa och sämsta a jobbminnen från detta år blir det sämsta; då jag själv är trött och kännt mig utmattad tvingats klä på mig rollen som vårdgivare och ta det totala ansvaret över patienterna. alla kvällar jag gråtit ut framför C. bästa; känslan av att stå i larmrummet med teamet och vänta på patienten som ska komma med ambulans. Då den 96 årige skulptören, som snubblat i sin ateljé då han gått ut på balkongen för att vattna sina tomater och fått höftprotesen ur led, svarade att han är singel då jag frågade om han bor själv. love

sömn

sov just 12 timmar efter mitt nattpass på lördagen. nu lyssnar jag på sentimental tango och ska så småningom åka in till stan. det var härligt att hänga med alla nära vänner igår, loosers eller inte. vi började med brunch på marie laveau, sedan gick vi tvärs genom stockholm, drack te i östermalm och avslutade med middag på kungsholmen. tango project-sentimientos

Illustrationer från Paris/