nu känns hösten klart i luften. jag faller för årstiddsväxlingar.
jag var igår på afterwork med några kolleger och vi pratade om ansvar. inte bara ansvaret som ligger på en på jobbet, men ansvaret som man har över sig själv, sina nära och sin framtid.
det uppdagades då att jag lever lite dag för dag. när jag sa att jag lika bra ser mig själv i paris som nån annanstans om 5 år log de lite föräldralikt. men ansvarslöshet förknippar jag med att vara ung. jag är på nåt plan rädd för att gå från ung och dum (läs leva livet) till vuxen och ansvarstagande (läs belånad). det här är antagligen en förvrängd bild jag har. men det är svårt att bestämma om sin framtid. att säga nu ligger jag bra så här. jag vet att många säger "man kan alltid ändra sig, flytta, resa, göra saker", men det är redan en tröskel för oss att flytta från Bandhagen, en förändring är alltid alltid energikrävande. och i vuxenlivet är det så lätt att strypa energitillförseln pga allt ansvar.
